- Project Runeberg -  Kristina Nilsson, grevinna de Casa Miranda /
67

(1921) [MARC] Author: Beyron Carlsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

därför att han var den förste, som infört dessa
underbara Schubert-melodier i det glittrande glada
Frankrike. Då han begav sig från det
jämförelsevis skumma, tungt draperade lilla rummet fram till
fönstret för att läsa mitt visitkort, hade jag
tillfälle att i lugn och ro iakttaga hans effektfulla
gestalt och utseende. Som jag sagt förut var han
mycket lång och reslig, smidig som en katt i sina
rörelser. Emellertid måste han vara mycket
gammal, ty han var utbildad av Cherubini. Hans
mjuka, fina hår bibehöll ännu sin färg och var
omsorgsfullt borstat från den höga, smala pannan. Hans
fint formade huvud uttryckte en blandning av
skärpa och godmodighet.

Under det han talade, ringde en klocka, dörren
öppnades, lätta steg ljödo i tamburen, och åtföljd
av sin ledsagare, en flicka, kom eller rättare gled
hon in i rummet. Hon gjorde en flyktig hälsning
åt oss, en hjärtlig dito till ackompanjatören, en
spenslig, svarthårig ung man, som hittills varit
dold bakom pianot, och höjde sedan sina stora, klara
ögon med ett uttryck av vördnad och tillgivenhet
mot läraren. »God morgon, liten, hur går det»,
sade han. »Bra, mycket bra», svarade hon leende,
i det hon började taga av mössan och kappan.
Hennes slanka figur kom väl till sin rätt i den åtsittande
bruna dräkten. Det rika, gyllene håret avslutades
i en knut, varigenom det behagfulla huvudet
framhävdes, hennes förtjusande och regelbundna
anletsdrag värmdes av de röda glöden i brasan, när hon
vände sig emot den, varsamt gnidande sina små vita
händer, ty dagen var kall, oaktat solskenet. Jag tror

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:35:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bckrinils/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free