Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 83 -
är bägge dessa mål: hämd för Bolie och Gudruns fjärde
giftermål, hvärom sagan i det kommande, kap. j6—78,
rör sig.
Sagan skiftar här på så vis karaktär, att ödet ej
längre så lifligt framstår som den outgrundliga makt, som
styr och styrt händelserna till målet; för hvilken makt det
slutliga uttrycket finnes i Halldors ord: po at vér fr ændr
bærim eigi giptu til sampykkis.
Det är nu genom en planläggande, lefvande intelligens
det förutsagda (det förutbestämda) ledes fram till sitt
förvärk-ligande. Det är Snorre gode, som med sin klokhet
härefter likt en ödets ställföreträdare styr handlingen: från
böijan till slut är det genom hans råd både hämden och
giftermålet sättas i värkställighet.
Snorre gode har ej förut ingripit på något för det helas
gång betydelsefullt sätt. Han synes hittiis i sagan ha intagit
en afvaktande hållning. Först blir han omnämd i
slägtre-gistret, s. 16, bland Olof felans efterkommande; s. 142—44
berättas det efter omtalandet af Gudruns andre man Tords
död, att Snorre bodde på Hälgafjäll, var Osvifers frände och
vän: åttu pau Gudrim par mikit traust; han kommer efter
inbjudning till. Lögar, lofvar dem där sin hjälp, när han
för godt finner: en hann kvaäz mundu veita peim at
mål-um, på er honum syndiz. Det är också af hans råd,
Osvifer begagnar sig, när han tillstyrker sine söner att
lämna alt omak med den förut omtalade Kotkel m. fl. åt
Torlek Höskuldsson. Efter Kjartans fall äskar Osvifer af
Snorre hjälp, den han emellertid underlåter att lämna —
i full öfverensstämmelse med sitt ofvan nämda löfte. Nu
synes hans tid vara inne att stå bi.
I kap. 56 berättas, hur Gudrun strax sänder bud till
Snorre gode, och det tillägges: pvi at par pöttuz pau
Ósvifr eiga alt traust, er Snorri var (jfr ofvan). Sedan
det så förtalts, hur han bifallit Gudruns önskan att med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
