Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Husfrun Turid hade nu också fallit i samma sjukdom,
hvaraf alla de andra dött.
Först gick Kjartan in och såg, att Torodd bonde satt
där som vanligt vid elden tillsammans med de andra
gengångarne. Sedan tog han ned all Torgunnas sängbonad,
gick bort med den till elden, tog där ett flammande
vedstycke och bar båda ut. All sängbonaden brände han
till aska.
Därefter stämde han inhysingen Tore Träben, och
Tord Köse stämde Torodd bonde därför, att de olofvandes
höllo till där i gården och beröfvade folket hälsa och lif.
Alla, som sutto vid elden, blefvo på detta sätt stämda.
Sedan nedsattes en husrätt vid ena dörren, och målet
blef handlagdt alldeles som ett mål vid tinget.
Vittnen framfördes, målen förekommo och afdömdes.
Då domen föll öfver Tore Träben, reste denne sig
borta vid elden och sade:
»Suttit har jag, medan jag sitta fick.»
Därpå gick han ut genom den motsatta dörren.
När fårherden hörde sin dom afkunnas, stod äfven
han upp.
»Hädan skall jag draga», sade han, »om det också
bort ske förr.»
Då Torgrima hörde sin dom, utbrast hon:
»Här hafver jag varit, så länge jag vara kunnat.»
Sålunda blef den ene åtalad efter den andre, och så
snart domen uttalats, reste enhvar sig upp och gick ut,
alltid yttrande något. Och af deras ord erfor man, att de
motvilligt bröto upp.
Till sist fick Torodd bonde sin dom, och när han hörde
den, reste han sig och sade:
»Här är ingen frid längre; låtom oss alla fly!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
