Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betrakta och ej just så gammalt. Två skalliga gossar lekte
på golfvet.
»Är du sömnig, fader Järnsköld?» frågade hon.
»Ingalunda, dotter Skjaldis», svarade han;
»stormanstankar sysselsätta mig.»
Han ropade på de båda piltarne, Håk och Hake, och
bad dem gå hän till sin moder Skjaldvar och se till, om
hon var vaken eller sof.
De lupo ut ur rummet, och Torsten drog sig undan
för dem.
»Det lyster mig att följa dem», sade kvinnotrollet om
en stund eftertänksamt, »ty kanhända var det olämpligt,
fader, att sända ut parflarne i mörkret, ty jag vill säga
dig, att jag nu i afton såg två män komma löpande nedför
fjället, de där voro underbart rappa i fötterna, och den
ene förföljde mig hit.»
I detsamma rusade hon fort men klumpigt på dörren,
så att Torsten åter måste rygga raskt undan.
Hon tumlade där i mörkret öfver sin döda moder.
Där hon föll, kändes det henne kallt och underligt, och hon
skyndade ut ur byggnaden. Men Torsten for efter och högg
med sitt svärd af henne ena handen. Då ville hon åter in
i huset, men han häjdade henne i dörren. Hon var väpnad
med en trollglafven, och skarp blef striden mellan dem, tills
hon föll död till jorden.
Då kom fadern Järnsköld ut i dörren med dragen
klinga, så skinande och hvass, att Torsten aldrig förr sett
en sådan. Strax högg Järnsköld till honom, men han vek
undan, så att svärdet for ned i marken ända till fästet.
När Järnsköld sålunda kom att luta sig ned, gaf Torsten
honom banehugget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
