Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid bordet, hälsade honom höfligt och fingo en vänlig
hälsning tillbaka.
Det var Helge, som kommit, men hans två följeslagare
kände man ej.
Konung Olof sporde dem efter deras namn, och båda
sade sig heta Grim.
»Vi äro sända hit till eder», sade de, »af konung
Gudmund på Gläsesvallarne. Han skickar eder sin hälsning
och därtill tvänne horn.»
Konungen tog emot hornen, som voro ett par ypperliga,
guldbeslagna klenoder.
»Konung Gudmund», fortsatte de båda följeslagarne,
»ber eder, herre, att I måtten vara hans vän, och fäster
han sig mera vid eder mening än vid alla andra konungars.»
Härpå svarade konung Olof intet, utan lät han blott
visa dem bort till deras platser. Sedan lät han fylla de
mottagna hornen med god dryck, och han lät biskopen
signa den.
Hornen buros bort till de båda sändemännen, på det
att de först måtte dricka ur dem; men strax märkte de,
att biskopen läst öfver drycken.
De reste sig upp, och stort blef stojet i hallen.
Drycken stöpte de ur hornen ned på golfvet; ljusen
släcktes, och ett hiskligt brak hördes.
Då bad konungen Gud se i nåd till dem alla därinne,
och han befallte sina män att stå upp och häjda allt detta
oväsen.
Så tändes ljusen igen, och Helge och hans båda
följeslagare voro försvunna; men man såg tre män ligga dräpta
på golfvet och bredvid dem de båda hornen.
»Ett stort under hafver timat», sade konungen, »och
bäst vore, att dylika blefve sällsynta. Konung Gudmund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
