Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvem har då farit på den andra krumstafven?»
»Det har Torsten den hushöge,» återtog han,
»konung Olofs hirdman. Han bragte oss i stor vånda, ty nere
i underjorden ryckte han till sig sådant, hvars make ej
finnes i Norges land, och nära var, att vi fått vår bane.
De jagade honom ända till uppstigningsplatsen; där gaf
jag honom tillbaka hans kvarlämnade staf, och förvisso är
han en tapper man, ty jag kunde ej räkna alla dem, han
slog ihjäl.»
Och så stängdes högen.
Torsten gick tillbaka till sina män, och de seglade
genast till Norge. Här fann han konung Olof österut i
Viken och framlämnade till honom de tagna klenoderna;
hvarefter han berättade allt om sin färd, hvilken man fann
mycket märklig.
Nästa vår gjorde Torsten åter sitt skepp segelfärdigt.
Det var en snäcka med tjugofyra mans besättning. Han
styrde ut i Östersjön och när han kom till Jämtland, lade
han till i en hamn där och gick upp i land för att
förströ sig.
Han kom till en öppen plats i en skog: där såg han
en ansenlig sten, invid hvilken stod en förunderligt ful
dvärg.
Denne utstötte de gräsligaste tjut. Hans mun var
vriden ända upp till örat, och näsan låg ned öfver munnen.
»Hvarför låter du så där fånigt?» frågade Torsten.
»Förvåna dig icke, du gode man», svarade dvärgen;
»ser du ej den stora örnen, som flyger där? Han hafver
tagit min son; förvisst tror jag, att denna olycka är sänd
af Oden, och jag rämnar af sorg, om jag mister mitt barn.»
Då sköt Torsten efter örnen, och skottet tog under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
