Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Främlingen på heden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mitt första intryck av fru Lyons var, att hon var
en skönhet av första rangen.
— Jag har det nöjet att känna er far, sade jag.
Det var en klumpig inledning, och fru Lyons lät
mig märka, att hon tyckte det.
— Min far och jag ha ingenting gemensamt, sade
hon. Jag är honom ingenting skyldig, och hans
vänner äro inte mina. Hade inte sir Charles Baskerville
och några andra välvilliga människor trätt emellan, hade
min far nog låtit mig svälta ihjäl.
— Det är angående den avlidne sir Charles
Baskerville jag önskar tala med er, sade jag.
— Vad skulle väl jag kunna ha att säga er om
honom? frågade hon och fingrade nervöst på
skrivmaskinens klaffar.
— Ni kände honom — inte sant?
— Jag har redan sagt er, att jag stod i stor
förbindelse hos honom. Om jag nu kan försörja mig,
så är det till stor del på grund av den godhet han
visade mig, då jag hade det som svårast.
— Brevväxlade ni med honom?
Den vackra damen såg på mig med ögon, som
blixtrade av harm.
— Vad är meningen med dessa frågor? utbrast hon
häftigt.
— Meningen med dem är att förekomma offentlig
skandal. Det är bättre, att jag framställer dem här,
än att saken övergår till offentligt forum.
Hon teg och blev mycket blek. Till sist såg hon
upp och fick någonting djärvt och trotsigt i sättet.
— Nåväl, sade hon, jag skall svara. Fråga vad ni vill!
— Brevväxlade ni med sir Charles?
— Ja, nog skrev jag till honom ett par gånger för
att tacka honom för hans finkänsliga ädelmod.
— Har ni skrivit upp när dessa brev avsändes?
— Nej.
— Träffade ni honom någon gång personligen?
— Ja, en eller två gånger, när han besökte Coombe
Tracey. Han var av en ganska tillbakadragen natur
och föredrog att göra gott i tysthet.
— Men om ni träffade honom så sällan och skrev
till honom så få gånger, hur kunde han då ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
