Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Ljuset på heden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var, gav det honom en sådan chock, att han till en
början ej var ansvarig för vad han sade eller gjorde.
Han beklagade på det högsta vad som passerat och
erkände hur barnsligt och själviskt det var av honom
att inbilla sig, att han hela livet igenom skulle få
behålla sin vackra syster för sin egen räkning. Skulle hon
lämna honom, såg han hellre, att hon gifte sig med
mig, som ju var en granne, än med någon annan.
I alla händelser var det en prövning för honom, och det
komme nog att dröja en tid, innan han kunde finna sig
i sitt öde. Han lovade att ej på minsta vis sätta sig
emot giftermålet, om jag ville förbinda mig, att under
tre månader låta saken vila och nöja mig med att söka
vinna hans systers vänskap utan att göra anspråk på
hennes kärlek. Jag lovade, och så står saken nu.
Och därmed är ett av våra små mysterier klarerat.
Det är trevligt att ha nått botten på något ställe i
det träsk, där vi plumsa omkring. Vi veta nu varför
Stapleton med motvilja betraktade sin systers friare,
ehuru denne friare var en så önskvärd epusör som sir
Henry. Och nu övergår jag till en annan tråd, som
jag dragit ut ur den trassliga härvan, nämligen
hemligheten med de där nattliga snyftningarna, fru
Barrymores förgråtna utseende och hovmästarens förstulna
färd till det västra gallerfönstret. Gratulera mig, min
bäste Holmes, och säg, att du inte missräknat dig på
ditt ombud, att du inte ångrar det förtroende du visade
mig genom att skicka mig hit. Allt det nyss
uppräknade har blivit fullkomligt klart genom en natts arbete.
Jag sade »genom en natts arbete», men det var
nog två nätters arbete, ty första natten upptäckte vi
blankt intet. Jag satt uppe med sir Henry inne i
hans rum till klockan tre på morgonen, men vi hörde
ej ett ljud, förutom slagurets i trappan. Det var en
ganska melankolisk vaka, som slutade med att vi båda
somnade i våra stolar. Lyckligtvis läto vi icke modet
falla utan beslöto att försöka en gång till. Följande
natt skruvade vi ned lampan och sutto och rökte
cigarretter utan att giva minsta ljud ifrån oss. Det var
otroligt så långsamt timmarna förgingo, och dock
uppehöllos vi av detta tysta intresse, som jägaren erfar,
då han ger akt på fällan, till vilken han hoppas att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
