Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Tre brustna trådar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Inte illa, Watson, i sanning inte illa! sade han.
Jag kännar, att hans klinga är lika snabb och smidig
som min egen. Den gången träffade han så det kändes.
Jaså, var det Sherlock Holmes han hette?
— Ja, det var allt den herrns namn, det.
— Gott. Vill ni nu säga mig, var han steg i och
vad som sedan hände?
— Han ropade an mig klockan halv tio på
Trafalgar Square. Det var sant det, han sa’ genast, att
han var detektiv och bjöd mig två guinéer, om jag
hela dagen ville göra precis som han sa’ och inte
fråga om något. Den som blev glad, var
naturligtvis jag. Först åkte vi ned till hotell Northumberland
och höllo där, tills två herrar kommo ut och togo
en av droskorna därutanför. Vi följde herrarnas droska,
tills den stannade här i närheten.
— Här utanför porten.
— Ja, se det var jag då inte säker på, men det
visste väl han, som satt i. Vi höllo halvvägs uppför
gatan och sutto väl där och väntade en och en halv
timme. Då kommo de där två herrarna gående förbi
oss, och vi följde efter dem utför Baker Street och
sedan —
— Det där vet jag, sade Holmes.
— Sedan tills de hunnit utför tre fjärdedelar av
Regent Street. Då slog herrn i droskan upp takluckan
och skrek, att jag för brinnande livet skulle köra till
Waterloo-stationen. Jag rappade på märren, och på
mindre än tio minuter voro vi där. Då betalade han
helt schangtilt sina två guinéer och gick in på stationen.
Just som han stigt ur, vände han sig om och sade:
’Det torde roa er att veta, att ni kört för herr Sherlock
Holmes.’ På det sättet fick jag reda på vad han hette.
— Jag förstår. Och ni såg honom inte sedan?
— Inte sedan han gått in på stationen.
— Och hur skulle ni beskriva herr Sherlock Holmes?
Droskkusken rev sig i huvudet.
— Se jag ska säga, att han var just inte så lätt
att beskriva, sade han. Han kunde väl vara omkring
fyrtio år, och så var han väl av medellängd, ett par
tre tum mindre än ni, kan jag tycka. Han var klädd
som en riktig sprätthök, hade svart, tvärskuret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
