- Project Runeberg -  Baskervilles hund /
43

(1912) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Sir Henry Baskerville

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Det första jag fick se droskan, skulle jag
ögonblickligen ha vänt om och gått åt andra hållet. Sedan
skulle jag utan fjäsk ha skaffat mig en droska och
följt den misstänkte på vördnadsfullt avstånd eller, och
det hade varit än bättre, åkt till hotell
Northumberland och väntat där. Sedan den okände följt
Baskerville hem, skulle vi ha använt samma taktik mot
honom som han mot denne och tagit reda på vart han
styrde kosan. Som det nu är, ha vi genom en mycket
oklok iver, av vilken vår motståndare förstod att med
sällsynt snabbhet och energi begagna sig, förrått oss
och gått miste om mannen.

Vi hade under detta samtal helt långsamt
promenerat utför Regent Street, och doktor Mortimer och
hans följeslagare hade för länge sedan kommit utom
vårt synhåll.

— Det tjänar ingenting till att vi följa efter dem,
sade Holmes. Spionen har försvunnit och kommer nog
inte åter. Nu skola vi se efter vilka kort vi
ytterligare ha på hand och spela dem klokt och raskt. Skulle
du kunna beediga den där mannens identitet?

— Hans skägg är det enda jag med säkerhet skulle
känna igen.

— Det skulle också jag känna igen, men det är
troligen ett lösskägg. Om en slipad karl ger sig ut
i ett så ömtåligt ärende, tjänar skägget endast till att
maskera hans ansikte. Kom, så gå vi in, Watson.

Vi befunno oss vid ett av distriktets
stadsbudskontor, och då vi stego in blevo vi hjärtligt mottagna av
föreståndaren.

— Jag kan se, Wilson, att ni inte glömt, att jag
hade den glädjen att kunna hjälpa er i det där lilla
målet.

— Nej, herr Holmes, det har jag visst inte gjort.
Ni räddade ju mitt goda namn och rykte, kanske till
och med mitt liv.

— Åh, min vän, nu överdriver ni. Jag tycker mig
minnas, att ni bland era springpojkar hade en yngling
vid namn Cartwright, som vid undersökningen visade
sig i besittning av duglighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baskerhund/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free