Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och log mot henne och höjde ögonbrynen lite för att se
förvånad ut och andades som om det inte var något.
Jo, att jag skulle kratta gården hörde jag henne säga.
Det andra hon sade mindes jag inte så tydligt sedan när
hon gått. Men lottorna skulle nog inte komma den här
dagen då de hade varit här förra veckan. Kyrkligt var
det heller inte. Sådana var de i alla fall inte Greta och
Robert. Men kvinnor var det i alla fall. De skulle få
något slags kaffe nere i herrgårdsträdgården mot
Bråviken till och bullar skulle de ta med sig själva.
Jag lade tillbaka tidningen. Men jag stal inte boken.
Inte den här gången i alla fall. Jag skulle gå ner för att
kratta. Men jag lade undan den längst upp på det höga
gula skåpet. Så fick jag se. Det borde vara andra
besökare i biblioteket nu en tid. Jag skulle kanske låta den få
komma bort. Fast den skulle inte finnas i min packning
och mitt rum. Sedan om någon månad eller så kunde
jag flytta den vidare om jag fortfarande ville det då.
Och i höst kunde jag ta den med mig. Om jag ville.
Sedan stängde jag om biblioteket och gick nerför
trapporna.
Jag gick nu över grusplanen under de väldiga lindarna
och drog den stora krattan efter mig. Den var tung och
dess tjocka träpinnar ritade djupa fåror i gruset. Jag lät
dem bilda ett halster framför den vita fasaden med de
högdragna glasfönstren. Och däruppe från gavlarna
skulle de runda vindskupefönstren skåda ner på bålet.
Och nu böjde sig alla lindarna över mig och jag drog och
drog. När jag vände krattan då lyfte jag upp den och bar
den i famnen ut på gräsmattan för att kunna sätta ner
den exakt med innersta träpinnen i den yttersta fåran så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
