Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag åkte upp med "The Morning Hiawatha" och vetat
att det snabbaste ångloket i världen, en koleldad och
strömlinjeformad Class F-7 i hundraserien som just
byggts av Alco drog tåget. Enligt tidtabellen höll vi 80
miles i timmen. Men om så var nödvändigt kunde vi
köra 100 miles i timmen i genomsnitt och tåget hade
klockats till 125 miles i timmen. Och då drog loket full
last. Ett så flott ånglok fanns ingen annan stans i hela
världen. Jag hade varit framme och tittat på det. Trots
att det fått en sådan där strömlinjekåpa var det rent
klassiskt. Jag kände dess data. Femtio fot långt, en fire
box på åtta gånger tolv fot, sju fots diameter på de höga
drivhjulen och Walschaerts slidstyrning och en riktig
tender med två treaxlade boggier. Där rymdes kol och
vatten nog och övernog.
Egentligen tyckte jag inte om att man klädde på
lokomotiv med strömlinjeformskåpor. Det var inte
konstruktivt nödvändigt. Själva maskinen skymdes.
Ånglokomotiven tappade sin egen skönhet då. De såg billiga
ut som flickor med för mycket smink. Man hade visat
andra sådana påklädda lokomotiv i
järnvägsavdelningen på världsutställningen från olika banor. Och man
berättade där för mig och andra besökare att NYC:s
Hudson hade stylats av Henry Dreyfuss och att
världens största och tyngsta ånglokomotiv som vägde 526
ton och som konstruerats av Pennsylvanias ingenjörer
— en 6-4-4-6 — hade stylats av Raymond Loewy. Men
man sade inte vad ingenjörerna hette. Det hade retat
mig.
På världsutställningen hade jag också sett
engelsmännens strömlinjeformspåklädda Coronation-lok. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
