Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom eftersom han var Eloises bror och hon bad
samman med systrarna om kvällarna hon med. De var ju
alla troende i familjen sade de och jag gick med dem i
kyrkan om söndagarna. Jag såg på Eloise när hon sjöng
och även om jag inte visste om hon verkligen trodde på
allt det där tyckte jag att jag gott kunde låtsas jag med.
Det kostade ju ingenting och ingen av dem visste ändå
vad jag tänkte när jag satt i bänken bakom henne.
Sedan märkte jag att John trodde på allt jag sade. Jag
berättade om Bund och hur de marscherat och hur det
varit när bundisterna blev bortjagade från Union
Square och ju mer jag berättade ju mer trodde han. Det var
som Mark Twain och berättelsen om den förstenade
mannen. Han bara gapade och trodde och då blev det
spännande också att se om det gick att låtsas gudlighet.
Vi föll på knä och det var för mig som att gå på lina.
När man balanserar och låter det svaja hit och sedan dit
under fötterna undrar man hur länge man kan hålla
balansen innan man ramlar och man svajar då mer och
mer. Särskilt om man balanserar på en lina högt uppe
över golvet blir det en kittlande spänning upp genom
kroppen så man blir alldeles torr i munnen.
Jag tog John i hand om kvällarna och förde ner
honom på knä och när vi låg på knä då hittade jag på
berättelser om tappra missionärer och stora predikanter
som frälst många människor från synd och jag gjorde
egna liknelser om Jesus och under det jag berättade för
honom om Guds under i människohjärtat ropade jag
nästan högt då och då: Amen! Amen! och Oh! Jesus!
Oh! Jesus! och sneglade på John för att se om han
upptäckt mig men han trodde på mig hela tiden och när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
