Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
får jag hitta på. Det är bara vi gamla frontsvin som kan
förstå det här. Jag kommer att försköna det hela. De
behöver inte veta hur han led. Som hästen med den
uppslitna buken som låg mellan linjerna med flugorna
krälande i tarmarna och skrikande med öppen mun.
Nej, jag kommer att skriva att det gick fort.
Om vi stannar kvar här kommer tyskarna att göra
slut på oss. Deras granater slår ned helt nära. Om vi
försöker ta oss tillbaka till våra egna linjer igen kommer
vi att skjutas som desertörer så som de redan skjutit
Jones och Smith och Theobald och Rosenthal och Mr.
Francis. Stabsofficerarna kommer att resa sig från
lunchbordet. Tömma vinglasen. Rapa lite. Döma oss
till döden för feghet. Låta skjuta oss bakom ladan.
Jag ställer mig upp på knä i lervällingen under det
granaterna tjuter förbi mig och viftar med armen över
huvudet.
— Jag tar befälet, ropar jag. Framåt!
När vi går över the top ser jag att Nelson ligger kvar.
Han ligger på rygg i leran med armarna utsträckta och
munnen gapande.
— He was the last to go, säger jag. The last but one.
Så försvinner han i en väldig krevad och ensam leder
jag mina mannar mot tyskarnas linjer. Jag har tagit min
trench-knife mellan tänderna och gör mig redo för vad
som förestår.
Det dröjde fortfarande och ännu bara talade de
därinne och jag undrade om de glömt att jag satt och
väntade. Jag skulle till Centralen och ta kvart i
tolvtåget söderut och Elsa hade sagt att jag borde vara
därnere i god tid då det var så mycket folk på tågen nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
