Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så här blir varje ögonblick en egen droppe som faller
genom tiden. Och droppen som faller har inga gränser,
den är själv både början och slutet och ögonblicken
faller förbi utan att någonsin nudda vid varandra och
utan att kunna uppleva varandra då deras slutenhet är
utan gräns och de faller i en oändlig ström utan början
och slut. Rymden är ett virvlande grönt hav av droppar
som alla är helt lika varandra. Och jag tänker att detta
tänker jag och jag tänker det inuti just en sådan droppe
i ett ständigt vattenfall och då den ena droppen är den
andra lik fanns jag också i nästa droppe och tänkte där
vad jag tänker här och fanns i nästa och nästa och nästa
och tänkte likadant i alla och det fanns inget som gjorde
den nästa annorlunda än den förra eller som kunde säga
mig i vilken jag fanns och när det var. Jag tänker nu att
jag tänkte detsamma i den förra droppen, tänkte jag
med ord, och jag tänkte detsamma i nästa droppe och i
den som kommer därefter och något själv som kan veta i
vilken droppe av denna ändlösa ringdans något jag
finns kan inte skiljas ut och avgöra. Man kan inte veta
om jag finns i den ena eller den andra eller i alla på en
och samma gång. Och hela tiden virvlarna i det gröna
vattnet och det vita skummet och vågorna långt
bortifrån och orden som saktade och sjönk undan och nu
bara föll och tumlade jag där jag stod vid relingen och
nackhåren reste sig och det gick ilningar i huden ner
längs ryggraden och över pannan och kinderna och
läpparna. Först när solen gått ned och det blivit kallt
gick jag därifrån. Man undrade var jag hade varit. Man
hade letat efter mig till lunch och letat efter mig på
eftermiddagen och gått på alla däck och tittat efter mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
