Kom, fina, hvita, vackra svan,
Och tag emot, som du är van,
Den frukost jag dig bjuder på,
Din middag skall du äfven få!

Wi äro gamla vänner, vi,
Och skola så alltjemt förbli;
Min röst, hur jag förställer den,
Du känner ändå strax igen!

O, hvad din klädning glänser hvit,
Som snö i solen bit för bit,
Jag önskar, vackra svan, att min
Ock vore lika fin som din!

Än hellre dock jag önskar mig
De hvita vingarne af dig,
Hur högt jag skulle flyga då,
Hur långt, hur vidt i fjerran blå!

Min mamma har dock sagt att jag
Får vänta vingar ock en dag,
Då vill jag strax med jubelljud
Ock flyga upp — ja, upp till Gud!