Jag slutat lexorna för dagen.
Och dockorna till sängs jag lagt;
Nu vill jag sitta här så stilla
Och blott på dina ord ge akt.
Så tala, kära syster Emma,
Om honom, som blef barn för mig,
På det en gång han också skulle
Mig göra till Guds barn med sig.

Ja, tala om hur han i krubban
På hö och strå så fattig låg,
Och när han växte upp, beständigt
Blott på sin Faders vilja såg.
Jag hört det förr, men vill så gerna
Det höra om och om igen,
På det att också jag må lära
Att älska rätt en sådan vän.