- Project Runeberg -  Läkaren. Skådespel med sång i fyra akter och åtta tablåer /
62

(1862) [MARC] Author: August Blanche - Tema: Medicine
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Döhlen! — han! — Det var då aningen om ett
stundande olycksöde, som vid blotta åsynen af honom, på
on gång tände tusende lågor i mitt inre! — —
Kratern är färdig . .. den kan icke släckas på vanligt sätt.
(g är liksom han forskade efter någon) Han dröjer bra
länge ... lian visste likväl att jag hadc mycket
angeläget att säga honom ... visste han det
angelägnaste, vid Gud, han då kom. — Det var jag, som satte
kärnan, som vårdade den uppväxande telningen —
iigde då intet jag rätt till dess blommor och
blifvande frukt? — Då kommer en annan, rycker den opp
med roten, och förstör i ett enda ögonblick mitt
sköna verk! — — Djupt satt roten i mitt bröst . . .
antingen måste jag förblöda eller någon annan! —
tyst! — jag tvekte det prasslade i träden derborta
— skulle det andtligen vara lian: — (drager stiletten
ur käppen, hvilken sednare han ställer mot ett träd)
Det är inte mig blott jag har att hämnas; . . . han,
som nyss gick härifrån, var den ende, som menat mig
väl . . . Hillman! Din hämnd är i goda händer! —
Ett mord? . . . IIvad kallas det då att mörda en
men-niskas hela framtid, att i ett enda slag tillintetgöra
sjclfva möjligheten för henne att lyfta sig ur gruset
och blifva en man! — Ett mord! — Ja, låge det än
mångdubblad fasa och förbannelse i detta ord, jag
skulle lieldrc bära hela dess tyngd, än denne inbilske
narrs hånleende, när han en gång fått veta, att det
är mig han liar att tacka för sin lycka. — — Ah!
der är han! —

Tionde Scenen.

KUIX)RF. v. DÖHLEN.

v> Döhlen. Nå, livad var det du hade att säga
mig nu? — Men fort ska det gå — jag har alls
ingen lust för långa tal i afton. Allt dansar omkring
för mig, och jag vet inte sjelf hvar jag är hemma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:22:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/balakare/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free