Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ser ut som det skulle rara ett fruntimmer ,» yt*
trade boktryckaren.
Det klack i Adolfs hjerta. Ett fruntimmer skrifva
en sådan roman! hvilken dålig tanke redan på förhand
om hans verk!
Emilie Garlén och Fredrika Bremer voro säkert på
den tiden två sköna dansande yrhättor, som visst icke
hade någon aning derom, att två verldsdelar en gång
skulle läsa deras skrifter.
»Hvad begärs det för manuskriptet?» var boktryc*
karens nya fråga.
»Jo . . . det begärs antingen hundra riksdaler
riksgäld . . . eller femti banko,» svarade Adolf, hvilken
kände det gamla ordspråket: den som kommer i valet,
kommer i qvalet, och, till hämnd för pratet om
fruntimmersstilen, förmodligen ville försätta boktryckaren
i ett slikt obehagligt predikament, eller också sade
honom en inre röst, att han icke borde hugga till för
mycket, för att icke gå miste om allt.
Han kunde möjligtvis nöja sig med en pennknif med
två blan, med en mindre färglåda och ett par stöflor
med halfva skaft, i stället för hela.
»Rom igen i morgon, så ska jag lemna svar,» sade
boktryckaren, i det han temligen vårdslöst kastade
manuskriptet ner i en bordslåda.
Adolf gick, sof ej den natten och var tidigt följande
morgon tillbaka hos boktryckaren.
»Jaså, det var om det der manuskriptet,» sade
denne; »jag har läst det . . . och ... det är inte så illa;
men jag ska säga, det lönar sig inte nu för tiden att ge
ut annat än öfversättningar ... om det varit en
öf-versättning, så bade vi kanske kommit öfverens . . .
men nu så» . ..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
