Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Flickan i Stdsgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nfir man fir barn, gråter man ofta och alltid bäckar
af lårar; men vid en enda blick af barndomens vårsoi
upptorkas de, lemnande efter sig ett, om möjligt,
finnu mera leende ocb skönare blomsterfält fin förut. Rfir
man fir gammal, gråter man sfiltan och alltid så få
tårar; men de försvinna icke så lått, utan ligga
förstelnade qvar på kinden, ty vintersolen bar ingen makt
öfver dem, och det vissnade fält, hvaröfver de fallit,
har ingen blomma, som af dem kan lifvas och
förskönas.
Ett buller hördes från farstutrappan.
»Hemma så Lidigt!» mumlade madamen, blickand«
oroligt mot dörren.
Ett dunkande och klampande hördes nu tydligare,
liknande en karls steg, som har svårt för att gå uppför
en trätrappa.
»Jaså, han fir redan deran,» suckade madamen; »då
blir det en svår qväll igen. ... O, min Gud!»
»Kryp upp i sängen igen och lägg sig,» sade hon
derefter, vändande sitt bekymmerfulla anlete mot
Ax-ner; »det fir man min som kommer . . . han går
snart in i kammarn der och lägger sig.» Hon pekade
dervid på en låg dörr. som Axner förut ej blifvit
varse.
Vår hjelte, delande sin värdinnas oro, utan all just
Teta hvarföre, räckte henne sin sköna börda och
hoppade sedan upp i sängen, hvars gardiner hon
omsorgsfullt efter honom tillslöt och fästade ihop med en
knappnål.
Adolf kunde således icke se hvad som föregick i
kammaren; men han spetsade desto mera sina öron.
Hans bjerta klappade våldsamt ocb han önskade sig
vara långt ifrån detta ställe. Han föreställde sig sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
