Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Adolf Axner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sökte gräl med anföraren pS det säU, all ban
opponerade sig mot det q va kriget. Han lyckades och
bese*-grade den ditintills oöfvervinnelige, och med
outsläcklig törst drucko hans öron det bifall, som höjdes ur de
förvånade kamraternas ring.
»Del var ett knep, bara ett knep,» ropade Pauli *
hvars håtndlusl, hejdad i dess utbrott, nu gifvit vika
för flatheten.
»Jag låg inunder, du ofvanpå,» svarade Adolf, »du
hade öfvertaget . . . var det ett knep att då komma
öf-ver dig, så var det också genom knep som den ende
Horatius besegrade de tre Guratierna; men det är i
alla fall slutet som afgör allt.»
Vår hjelte var, som man finner, älven stark i
historien.
»Låt mig ligga öfver en gång till och försök att
komma upp, om du kan,» fortfor segraren, skådande
omkring sig med stolla blickar.
Pauli tycktes icke hafva lust att gå in på förslaget
och hade heller ingenting att invända mot det
historiska exemplet. Ju mera han betraktade Axner, desto
mera tyckte han att bredden på dennes skuldror var
vida öfver medelmåttan, samt alt den fordna mamsellens
bröst och armar sågo respektabla ut. Han begrep ej»
hvar han förut haft sina ögon och fördömde för första
gången sitt öfvermod.
»Eller har du lust,» började Axner ånyo, »så
försöka vi en ordentlig brottning, bröst mot bröst ock
knä mot knä ... nu är det min tur all leka litet . . .
försök att ta porslinskrukan i öronen . . . kom och kyså
mamsellen!»
Den fruktansvärde Pauli studsade och vågade icke
slå upp ögonen, af fruktan att kamraterna deruti skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
