Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Romerska bad och Finska badstugor - II. Badstugubadets väsende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D et fullständiga badstugu- eller svettbadet innefattar, som vi
ofvanföre sett, liera skiljda akter, Tivilka hvar för sig förtjena sär-
skild uppmärksamhet. 1) Uppvärmning och svetlning, 2) frottering
och masseriug, 3) tvålning och tvaguing, 4) afkylning i vatten
och luft.
D å uppvärm ning i torr, het luft, utöfvar en helt annan in-
verkan på kroppens funktioner, än den uti fuktig, m ättad luft eller
uti ett vattenbad, beroende af dessa ämnens olika fysikaliska egen-
skaper och värmningsförmåga, ligger vigt uppå att noga göra sig
r<?da för de olika elem entarverkningarne af ett to rrt varm luftsbad,
ett fuktigt badstugubad, ett m ättadt ångskåps-’ och ett varmt
vattenbad. Med stöd af de många iakttagelser, som jag upprepade
gånger under 3:ne års tid anställt på mig sjelf och andra, tillåter
jag mig här meddela en öfversigt af dessa observationer öfver de
olika arter af svettbad, som kunna hänföras till denna frå g a 1).
1. Uppvärmning i a) Torra varmluftsbad. Det nu brukliga
rom ersk-turkiska badets svettrum hafva vanligen en luftvärm e mellan
+ 45° och + 80°, hvilken likväl i England lärer uppdrifvas mycket
högre, ända till + 150° C. Luftens rel. fuktighetshalt vexlar mellan
0,60 och 0 , 10, minskad i samma mån tem peraturen stegras, hvar-
vid likväl bör märkas, att 80-gradig luft med 10 procents fuktighet
innehåller 75 gramm vattenånga per k.fot eller lika mycket, som
vid luftens afkylning till + 37° ger åt densamma 65 procents fukt-
halt, hvarför denna luft icke är så torr och retande för re-
spirationen, som mången fruktar. Luftens m ättningsgrad eller dess
daggpunkt bör ligga mellan + 37° och + 25°; under hvilka för-
hållanden hudutdunstningen sker fritt och obehindradt. Lokalerna
böra vara så höga och rymliga och så ventilerade, att ingen vä-
sentlig tillökning i fuktigheten uppstår genom afdunstad svett.
Ofvergången till högre värm egrader bör ske småningom, antingen
genom flera olika varma rum eller genom trappform igt ordnade
bänkar, »lafvar».
’) Redan 1765 iinna vi i K. V etenskaps-Akadem iens H andlingar en uppsats
af A nt. Rolandson M artin om »Fysiologiska rön om finska badstugors nytta
och skada». M artin, hvilken året förut publicerat förtjenstfulla »observa-
tioner om värm en i m enniskokroppen», skiljer m ellan torra bad i en
badstu’, uppeldad, utan a tt m ycket vatten kastas på den heta ugnen, till
-j- 60°–75° och våta bad, der ym nigt vatten kastas på ugnarne och der
b ad stu n varit begagnad flera dar å rad, med en tem p. af 4 5 —50°. »A llt
som der inkom m er blir vått». M. fann kroppsvärm en stiga till 39— 40°
och hos tvenne ynglingar till 42’ i arm hålan. U rinen 39’/ Pulsen 115—
120 130 i m in. U tdunstningen och svettningen var starkast vid en värm e
af 50°. »Kroppen är då liksom sm ord med olja».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
