Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skatten i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sidorna av kanoten och åran doppades mellan varje
vågskvalp.
Nu började han slumra in.
Han var ännu otydligt medveten om ön, men en
underlig drömbild blandade sig med hans förnimmelser. Ännu
en gång var det den natt, då han och Hooker hade träffat
på kinesernas hemlighet; han såg de månbelysa träden,
och de svarta gestalterna av de tre kineserna — på ena
sidan försilvrade av månljuset, på den andra sidan belysta
av eldslågorna — och hörde dem samtala på bruten
engelska — ty de kommo från olika provinser. Hooker hade
först uppfattat riktningen av deras samtal, och hade gjort
tecken åt honom att lyssna.
Delar av samtalet voro ohörbara och vissa delar
obegripliga. En spansk gallon från Filippinerna hjälplöst
på grund och dess skatter nedgrävda lågo till grund för
berättelsen; en skeppsbruten besättning, förminskad
genom sjukdom, en eller annan strid och brist på disciplin,
och som slutligen givit sig i båtarna för att aldrig mera
höras av. Då Chang-hi för blott ett år sedan drivit längs
kusten, hade han råkat på metallstyckena, som legat dolda
i tvåhundra år, hade lämnat sin jonk och med oerhörd
möda ensam nedgrävt dem mycket säkert. Han
betonade med eftertryck säkerheten — det var hans hemlighet.
Nu behövde han hjälp för att återvända, och gräva upp
dem. I sanning en god underrättelse för två urspårade
engelska stackare. Evans dröm förändrades till det
ögonblick, då han höll Chang-his stångpiska i sin hand. En
kines liv är knappast så mycket värt som en europés.
Chang-his lilla sluga ansikte, först skarpt och ursinnigt
som en retad orm, därefter förskräckt, lömskt och
jämmerligt, blev det mest förhärskande i hans dröm. I det
sista hade Chang-hi grinat det mest obegripliga och
förskräckande grin. Helt plötsligt blevo förhållandena
mycket obehagliga, som de bruka kunna bliva i drömmar.
Chang-hi snattrade mot honom och hotade honom. Han
såg i sin dröm den ena guldhögen intill den andra, och
Chang-hi i stångpiskan — så stor den gula vilden var,
och så han kämpade och grinade! Han höll på att växa
än större. Då förvandlades guldhögarna till en glödande
ugn och en stor avgrundsande, förvånande lik Chang-hi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
