Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En insekt — »genus novo»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig än här, än där. En gång slog Hapley efter den, men
träffade icke, och så återigen.
Den tredje gången stötte han emot sitt mikroskop.
Instrumentet vacklade, slog emot lampan och vickade
omkull densamma och föll bullrande till golvet. Lampan föll
ned på bordet och slocknade lyckligtvis. Hapley stod nu
i mörker. Med fasa kände han den besynnerliga fjärilen
i sitt ansikte.
Det var så man kunde bli galen. Han hade intet ljus.
Om han öppnade dörren till rummet, kunde insekten flyga
sin väg. I mörkret såg han alldeles tydligt, huru
Pawkins skrattade åt honom. Pawkins hade haft ett sådant
obehagligt skratt. Han svor ursinnigt och stampade med
foten i golvet.
Det hördes en försagd knackning på dörren.
Den öppnades kanske blott en fot och mycket
försiktigt. Värdinnans förskräckta ansikte blev synligt bakom
en ljuslåga, hon hade en nattmössa över sitt gråa hår och
bar något rött klädesplagg kastat över skuldrorna.
»Vad betydde detta förskräckliga buller?» frågade hon.
»Har någonting —». Den besynnerliga fjärilen syntes
fladdra kring dörrspringan.
»Stäng dörren», ropade Hapley och sprang emot henne.
Dörren slogs hastigt igen Hapley var lämnad ensam i
mörkret. Därpå hörde han värdinnan rusa upp för
trappan, låsa sin dörr och släpa någon tung möbel tvärs över
rummet och ställa den mot densamma.
Det blev uppenbart för Hapley, att hans uppförande
och utseende måste ha förefallit underligt och
förskräckande. Den välsignade fjärilen! Och Pawkins! Det var
likväl skada att gå miste om insekten. Han trävade sig
i väg ut i hallen och fann reda på tändstickorna, sedan
han med högljutt buller skuffat ned sin hatt på golvet.
Med det tända ljuset återvände han till sitt arbetsrum.
Ingen fjäril syntes till. Likväl föreföll det honom för ett
ögonblick, som om den flaxat kring hans huvud. Hapley
beslöt sig plötsligt att giva upp jakten efter insekten samt
gå till sängs. Men han var överretad. Hela natten
igenom var hans sömn störd av drömmar om fjärilen,
Pawkins och hans värdinna. Två gånger under natten steg
han upp och doppade huvudet i kallt vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
