Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den flygande mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Om några minuter krökte sig vägen kring ett hörn av
klippan. Då, finis! bergkammen tog slut.
»Så snart han fattat vår belägenhet, började en av
derbyshiremännen svära över den fälla, som vi råkat fast i.
Sepojerna stannade lugnt, Hooker lät höra ett otydligt
mummel och laddade om samt gick tillbaka till kröken.
Sedan hjälpte två av sepojerna sin kamrat ned från
mulåsnan och började lasta av densamma.
»Nu, då jag kom att se mig omkring, började jag tänka,
att vi, när allt kom omkring, icke hade det så olyckligt
ställt. Vi befunno oss på en bergkam, som kanske var
tio alnar, där den var som bredast. Över oss sköt en
klippa fram, så att vi kunde icke beskjutas ovanifrån, och
under oss var ett nästan lodrätt bråddjup på två eller
trehundra fot. Om vi lade oss ned, voro vi osynliga för var
och en på andra sidan om ravinen. Det enda sättet att
nalkas oss var längs bergskanten, och där var en man
lika god som en här. Vi befunno oss i en naturlig
befästning med blott en olägenhet, vårt enda hjälpmedel mot
hunger och törst utgjordes av en levande mulåsna. Vi
voro likväl på högst åtta eller nio mils avstånd från
huvudstyrkan, och utan tvivel skulle de efter någon dags förlopp
söka upp oss, om vi icke återvände.
»Efter någon dags förlopp...»
Löjtnanten gjorde ett uppehåll.
»Har ni någonsin varit törstig, Graham?»
»Nej, inte av det slaget.»
»Hm! Vi hade att känna på det slaget hela den dagen,
natten och hela följande dag, och blott några droppar
dag kunde vi vrida fram ur våra kläder och tältet. Och
under oss forsade floden kring en klippa mitt i strömfåran.
Jag hade aldrig haft begrepp om en sådan brist på
händelser och en sådan mängd av känslointryck. Solen måtte
fortfarande hava åtlytt Josuas befallning, efter vad man
kunde förstå, ty den glödde, som om man stått tätt invid
en ugn.
»Inemot aftonen på den första dagen sade en av
derbyshiremännen något — ingen hörde vad — och gick runt
hörnet vid utsprånget. Vi hörde skott, och då Hooker
tittade fram om hörnet, var han försvunnen. Och följande
morgon fick sepojern med det skjutna benet feberyrsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
