Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den flygande mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sluttningen till höger om oss, där de stora klippblocken
ligga, gick på ett par tums avstånd från min skuldra och
trängde sig in i mulåsnan, som bar all vår proviant och
våra förnödenheter. Varken förr eller senare har jag hört
en sådan dödsrossling. Och samtidigt blevo vi varse ett
antal män, som buro luntbössor och voro iklädda plagg,
som liknade rutiga damrockar, klättra fram längs
bergsryggen mellan byn och bergsspetsen österut.
»’Helt om, marsch’, sade jag. ’Icke för tätt tillsammans.’
»Och med denna uppmuntran vände min expedition på
tio man och begav sig med rask fart nedåt dalen åt detta
håll. Vi stannade ej för att rädda något av det, som vår
döda mulåsna burit, men den andra mulåsnan togo vi med
oss — han bar mitt tält och några andra grejor — för
vänskaps skull.
Så slutade striden — utan all ära. Då jag såg mig
tillbaka, varseblev jag dalen överströdd med segrare, som
hojtade och sköto efter oss. Men de träffade ingen av
oss. Dessa chinner och deras bössor duga icke mycket
till utom vid ’sittande’ skott. De bruka sitta med bössan
vilande på en sten och sikta i timtal; då de skjuta, medan
de springa, är det huvudsakligen en slags teatereffekt.
Hooker, en av våra derbyshiremän, hade kanske rätt höga
tankar om sig själv såsom skytt, och stannade efter oss
andra för ett ögonblick för att försöka sin lycka, men vi
fortsatte nedför krökningen av vägen. Men han träffade
icke.
»Jag är ingen Xenophon, som kan berätta en lång
historia om min armés återtåg. Vi måste slå fienden tillbaka
två gånger under de följande två milen, då han blev allt
för påträngande, genom att växla skott med honom, men
det var en ganska enformig affär — vi blevo snart
andfådda — tills vi hunno nära det ställe, där klipporna gå
ända fram till floden och tränga ihop dalen till ett pass.
Och där fingo vi lyckligtvis se en skymt av ett halvt
dussin runda svarta huvuden, som smögo snett över
sluttningen till vänster om oss — det är åt öster — och nästan
parallellt med oss.
»Vid denn syn gjorde jag halt. ’Se hit’, sade jag till
Hooker och de andra engelsmännen; ’vad skola vi göra?’
Och jag pekade på huvudena. ’Avskurna, eller jag vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
