Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var hans borg. I våra dagar är detta ett misstag.
Ghettots befolkning har intet hem, den känner inte
hemlivets betydelse och helighet. Till och med de
kommunala bostäderna, där den bättre arbetarklassen bor, äro
ju blott överfyllda kaserner; i dem förekommer det
intet hemliv. Själva språket bevisar detta. När
mannen kommer hem från sitt arbete och frågar sitt barn,
som han möter på gatan, var modern är, får han svaret
"i huset".
En ny ras har uppstått, ett gatans folk. Sitt liv
tillbringar detta folk vid sitt arbete och på gatan. De
ha hål och krypin, dit de ty sig för att sova —
annorlunda kan man inte uttrycka det. Man bör inte göra
ordet hem löjligt genom att använda det här.
Den tystlåtne, reserverade engelsmannen, som man
känner, finnes inte här. Gatans folk är stojande,
munvigt, högröstat och hetsigt — så länge dess
representanter ännu äro unga. När de bli gamla, bli de slöa
och fördummade av öl. Då de inte ha annat att göra,
stå de och blänga som korna.
Man stöter på dem överallt. De stå på trottoarerna
och i gathörnen och stirra tomt ut i rymden. Lägg
märke till en av dem — han kan stå så i timmar, och
då man går sin väg, står han fortfarande och stirrar
ut i tomheten. Han saknar pengar till öl, och hans
kyffe , är blott till att sova i, vad återstår honom då
annat än att stirra? Han har för länge sedan blivit
färdig med kärleken — den unga flickans, hustruns
och barnets — och han har funnit, att den blott är en
inbillning, humbug, något onyttigt, flyktigt som dagg-
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
