Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mensamhetsjord och genom att arbeta på godset. Men
så blev jorden indragen och arbetet på godset tog slut.
De blevo helt enkelt körda från sitt lilla hus. Vart
skulle de ta vägen? Naturligtvis till London, där de
ansågo, att det borde vara fullt upp med arbete.
De hade en liten sparpenning och trodde, att de
kunde få ett par enkla rum att bo i. Men i London
mötte dem den obevekliga bostadsfrågan. De sökte
först i de anständiga gatorna och upptäckte, att två
rum skulle kosta tio shilling i veckan. Födan var dyr
och dålig. Dricksvattnet dåligt, och under loppet av
kort tid undergrävdes deras hälsa. Det var mycket
svårt att få arbete, och den lön de fingo var så usel,
att de mycket snart råkade i skuld.
Den förgiftande omgivningen, mörkret, vari de
levde, och den långa arbetstiden försvagade dem mer och
mer och gjorde dem förtvivlade. Snart voro de tvungna
att söka sig en billigare bostad. De funno en i en
bakgata, som jag känner till litet — den är en fullkomlig
härd för förbrytelser och namnlöst fördärv. Här fingo
de ett enkelt rum för dryg hyra, och just att de bodde på
en sådan gata gjorde det svårare för dem att få
arbete. De råkade därför i klorna på sådana
arbetsgivare, som suga sista blodsdroppen ur man, kvinna och
barn och som betala en lön, som blott underblåser de
stackarnas förtvivlan.
Och mörkret, smutsen, den dåliga födan och
sjukligheten samt bristen på rent vatten blev värre än
någonsin. Omgivningen och det sällskap den förde med sig
berövade familjen dess sista rest av självaktning. Al-
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
