Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamla kvinnan nickade åter strålande, säker
på att han mycket snart skulle finna ett täcke.
— Jag tycker det är ett rent nöje att plocka humle,
slutade han. Ett lätt sätt att förtjäna två—tre pund
på för att ha något att stå emot vintern med. Det enda
jag inte tycker om — rösten lät helt nedstämd — är
att traska omkring.
Det var tydligt att detta par började känna årens
tyngd. Jag såg på deras grå hår och tänkte tio år
framåt i tiden och på vad som då skulle bli av dem.
Gatan, där vi stodo, var knappast tjugo fot bred från
husvägg till husvägg. Trottoarerna voro tre fot breda.
Det var en gata i ett bostadskvarter; i varje fall förde
några arbetare med sina familjer någon slags tillvaro
i husen mitt emot oss. Var eviga dag från klockan ett
till sex var vår trasiga skara allt vad de kunde se
från sina dörrar och fönster. Mitt emot oss satt en
arbetare i sin dörr och vilade sig och andades frisk luft
efter dagens slit. Hans hustru kom ut för att prata
med honom; hon måste stå upp, då de inte kunde sitta
två i dörröppningen. Deras små kravlade omkring vid
deras fötter. Inte tjugo fot ifrån dem stodo
fattighus-gästerna — det fanns intet som kunde kallas för
privatliv för denne arbetare och inte heller för de fattiga.
Runt om lekte barnen från grannskapet. Vår
närvaro var inte något ovanligt för dem. Vi hörde dit
liksom stenmurarna och dörrtrösklarna. De voro födda
till att se på skaran utanför "spiken" och den hade
stått där, så länge de kunde minnas.
Klockan sex ryckte kön fram, och vi kommo in tre
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
