Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter mina två misslyckade försök att tränga mig
in i Whitechapels arbetshärbärge visste jag, att jag
måste vara tidigt på platsen, och redan före klockan
tre på eftermiddagen slöt jag mig till den sorgliga
skara, som väntade på att bli insläppt. De öppnade inte
härbärget förrän klockan sex, och dock var jag
nummer tjugo. Det påstods att blott tjugotvå blevo
insläppta. Vid fyratiden väntade trettiofyra personer; de tio
sista klängde sig otvivelaktigt fast vid hoppet, att ett
mirakel skulle ske. Ständigt kommo nya, som sågo på
den väntande skaran och gingo igen, då de förstått
att "spiken" var fullbelagd.
Samtalet gick till en början litet trögt, men så
upptäckte min granne i kön, att han legat på
koppsjukhuset tillsammans med mannen på min andra sida. Då
det varit fullt hus på sjukhuset, sexton hundra
patienter, hade de dock inte lärt känna varandra närmare.
Men nu togo de igen det försummade och diskuterade
och jämförde sina sjukdomars motbjudande symtom
på det mest kallblodiga och rättframma sätt.
Jag fick veta, att dödligheten var en på sex, att
den ene legat tre månader, den andre tre och en halv
månad och att de varit nära att "ruttna upp".
Jag kände hur jag fick gåshud och frågade dem,
hur länge de varit utskrivna. Den ene hade blivit
utskriven för två, den andre för tre veckor sedan. Deras
ansikten voro fruktansvärt ärriga, fastän de
försäkrade varandra, att man inte kunde se på dem, att de haft
kopporna, varpå de visade mig, att det ännu fanns
smittkopp-"frö" på händerna under naglarna. Den
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
