Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vem kan tadla dem för det? Jag vill erkänna, att trots
mina tre goda måltider om dagen, min sköna säng,
söm jag kunde gå hem till, om jag ville, min sociala
åskådning, min fasta tro på alltings utveckling och
framåtskridande — trots allt detta kände jag en stark
lust att tala rött som de. De dårarna! Det är
inte folk av deras kaliber, som ställer till med
revolution. Och när de äro döda, vilket inte kommer att
dröja länge, komma andra dårar att tala om
revolution, medan de samla avskräde från de nedspottade
trottoarerna på väg från Mile End till arbetshuset i
Poplar.
Då jag var utlänning och ny ibland dem, gåvo de
mig goda råd. Deras ord voro klara och tydliga: Jag
skulle se att komma ur landet.
— Ja, så fort vår Herre vill hjälpa mig, svarade
jag.
— Tillfället kan göra en man till förbrytare, sade
snickaren. Se på mig, jag är gammal, yngre människor
hugga arbetet för mig, mina kläder bli sämre och
sämre och det gör det svårare att få tag i något jobb.
Jag kan gå till härbärget för att få en säng; om jag
inte är där klockan två—tre på eftermiddagen, kommer
jag inte in. Du såg själv, hur det gick. Men när ska
jag då få tillfälle att söka arbete? Antag nu, att jag
verkligen blir insläppt på härbärget, ja, så behåller
de mig hela dagen i morgon och jag kommer ut först
på morgonen följande dag. Vad sker se’n? Jo,
reglementet säger, att jag inte kan komma in på något
härbärge på tio miles omkrets och jag måste
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
