Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gat bort oss. Vi i denna gata är de enda som finns
kvar. Är det inte förskräckligt?
Hon utvecklade sedan hur den överbefolkning
uppstått, som förorsakat att hyrorna sprungo i höjden och
anseendet sjönk.
— Ni förstår, det slags folk vi tillhör är inte vant
att packa sig samman på samma sätt som de övriga.
Vi måste ha större utrymme. De andra, de
invandrande och det enklaste folket, kan mycket väl bo fem,
sex familjer i ett hus, och så kan de ju tillsammans
betala mer än vi andra ... Och det är bara några få
år sedan hela grannskapet här var så respektabelt man
kunde önska sig.
Jag betraktade henne. Här stod jag inför en kvinna
av den bästa engelska arbetartypen, en kvinna med
många tecken på förfining och tillhörande ett skikt,
som var dömt att långsamt spolas bort av den
fördärvade, ruttna människoström, som överklassen driver
ut ur Londons inre. Där bygger man banker, fabriker,
hotell och kontorspalats, medan de fattiga bli
hemlösa och jagas mot östra delen av staden. Våg efter
våg rullar in över och förpestar distrikt efter distrikt,
den bättre arbetarklassen jagas framför som pionjärer,
vilka skola besätta gränserna, eller också uppslukas
den av strömmen — om inte den första generationen
så i varje fall den andra eller tredje.
Det är blott en tidsfråga, när turen kommer till
Johnny Uprights gata. Han vet det också själv. — Om
några år, sade han, utgår mitt hyreskontrakt. Min
värd är en man tillhörande min egen klass och han
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
