Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ärftlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7151
Ärftlighet.
7152
för vit (a), i vilket fall en heterozygot
(Aa) uppstår. I senare fallet kan inträffa
att heterozygoten intar en mellanställning
mellan föräldrarna, den är ljusröd, men
den kan också fullständigt likna den ena
(ha röda blommor). Denna egenskap kallas
då dominerande el. härskande i
motsats till den andra som är recessiv el.
vikande. I bastarden inverka emellertid
icke arvsfaktorerna på något sätt på
varandra; en heterozygot Aa bildar »rena»
könsceller av två slag, det ena med anlaget
A, det andra med a och lika många av
varje. Ett ägg A har emellertid lika stor
möjlighet att befruktas av en sädescell a
som av en A. Vid bastardens fortplantning
äro således fyra lika vanliga
anlagskombi-nationer möjliga nämligen AA, Aa, aA, aa.
För att hålla oss till blomfärgen måste
alltså en ljusröd heterozygot el. bastard ge
en avkomma bestående av V4 röda (AA),
2/4 ljusröda (Aa och aA) samt 1/4 vita (aa)
individ. Man säger i dylika fall att
anlagen för röd resp, vit blomfärg
tillsammans bilda ett egenskapspar och det
är bruk att teckna det dominerande
anlaget med stor bokstav, det recessiva med
liten. — Vidare ärvas anlagen oftast
oberoende av varandra. Ett lejongap med
elfen-bensfärgade och läppformiga blommor har
i sina könsceller anlagen a och B, en annan
ras med röda regelbundna blommor har
anlagen A och b. Bastarden har röda
(egentligen ljusröda) läppformiga blommor och
formeln AaBb. Nu klyver paret A och a
på nämnt sätt, hälften av gameterna få A,
hälften a. Men paret B och b klyver
likadant och oberoende av det första.
Resultatet blir fyra kategorier gameter AB, Ab,
aB och ab, alla lika vanliga och mellan
dessa äro 16 kombinationer möjliga.
Bastardens avkomma får sammansättningen
»/te röda läppformiga, 3/is röda
regelbundna, 3/i6 elfenbensfärgade läppformiga och
1/16 elfenbensfärgade vita, men eftersom den
röda färgen är av två olika nyanser får
man i själva verket åtta kategorier av
individ. Jfr vidstående färgplansch där Pi
betyder- föräldrarna, Fi bastarden och F2
bastardens avkomma (andra generationen).
Ju flera arvsfaktorer, som skilja de båda
korsade raserna, ju större blir naturligtvis
antalet möjliga kombinationer i andra
generationen; skilja de sig t. ex. ifråga om
tio anlag äro 1 024 (210) kombinationer
möjliga. Regeln att arvsanlagen klyva
oberoende av varandra är emellertid
ingalunda utan undantag; tvärtom är det mycket
vanligt att två el. flera anlag äro mer eller
mindre starkt kopplade till varandra, d.
v. s. de uppträda tillsammans oftare än de
skulle göra därest fri kombination
före-låge. Man får slutligen icke föreställa sig
att varje arvsanlag motsvaras av en viss
bestämd egenskap, tvärtom kan samma
anlag ofta inverka på flera olika egenskaper
liksom också till synes identiskt lika
egenskaper kunna betingas av olika
anlagskom-binationer.
Det har genom talrika undersökningar
ställts utom varje tvivel att arvsanlagens
materiella underlag finnes i cellkärnan och
närmare bestämt i kromosomerna. (Jfr
Cell!). Dessa finnas till ett bestämt
antal hos varje organism. Äggets och
sädescellens kromosomer förenas i zygoten;
själva individet har alltså dubbel uppsättning,
m. a. o. två exemplar av samma kromosom,
ett från fadern och ett från modern. Genom
reduktionsdelningen nedsättes
kromosom-antalet till hälften på så sätt, att varje
garnet får en fullständig men enkel
uppsättning. Antag t. ex. att moderns
kromosomer ha anlaget A, motsvarande hos
fadern anlaget a. Bastarden har båda. Före
dess reduktionsdelning ordna sig
kromosomerna parvis, så att varje par består av en
kromosom från fadern och en från modern.
Ett av paren består alltså av
kromosomerna A + a. Vid själva reduktionsdelningen
skiljas de åt och hamna i var sin cell, det
bildas alltså lika många gameter A som
a. Om ett annat kromosompar har anlagen
B och b så sker på samma sätt med dessa,
men som paren äro orienterade oberoende
av varandra kan en kromosom A lika gärna
hamna i en garnet tillsammans med B som
med b, a lika väl tillsammans med B som
b. De bilda alltså gameterna AB och Ab.
resp. aB och ab. För att förklara
kopplingen har man uppställt en hypotes enligt
vilken de kopplade anlagen ligga i samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
