Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augustinus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
467
Aulén—A’uri-.
468
Aulén, Gustav Emanuel H., f.
1879. Teolog, professor i systematisk
teologi i Lund sedan 1913.
Aulestad. Gård i Gudbrandsdalen, s. ö.
Norge (Oplands fylke), Björnstjerne
Björnsons hem sedan 1874.
Auli’n. 1. Lars Axel A1 f r. A., f.
1826, d. 1869. Läroverkslärare och
läro-boksförf. i grek, språket, grundare av
Pedagogisk tidskrift (1865). 2.
LauraVal-borg A., f. 1860, d. 1928. Pianist,
pianopedagog och tonsättarinna (bl. a.
kammarmusik). 3. Tor Bernhard
Vilhelm A., f. 1866, d. 1914. Son till
A. 1, violinist, tonsättare och
orkesterledare, stiftare av Aulinska
kvartetten 1887, en av stiftarne av
Konsertföreningen i Stockholm, vars förste
dirigent han blev. A. har som tonsättare
framträtt med bl. a. tre violinkonserter och den
allmänt kända »Mäster Olof»-sviten. Led.
av Mus. ak.
A’ulis. En liten ort i det antika
Grekland på Boiotiens ö. kust, där grekernas
flotta samlades i och för härnadståget mot
Tro ja.
Aullagas [aulja’gas]. En avloppslös
insjö i v. Bolivia i Syd-Amerika, 3 700 m.
ö. h., ung. 6 ggr så stor som Hjälmaren.
Aulos [-lå’s]. De gamla grekernas
viktigaste biåsinstrument, närmast besläktat
med oboen.
Aumale [åmaTl]. Fransk hertiglig släkt.
Henri Philippe Louis d’O r 1 é a n s,
hertig av A., f. 1822, d. 1897. Son till
konung Louis Philippe, general, politiker
och historisk förf., generalguvernör i
Algeriet och medl. av Fr. ak.
Aun. Se Ane!
Au naturel [å natyräTl] (fransk.). Bet. i
naturligt tillstånd, utan tillsatser (om
frukt o. d.).
A’ura (lat.). Bet. fläkt, glans, sken.
A’ura. En finl. vitter tidskr., som fått sitt
namn efter floden A., vid vars mynning
Abo ligger, och som utkom i Åbo i endast
två häften (1817—18). Den hade betydelse
som språkrör för den litt. allm. meningen
i Finland åren närmast efter skilsmässan
fr. Sverige.
Aurangze’b 1. Aurangzib. Den siste
betydande härskaren över Stormoguls
välde i Indien (1658—1707). Under A. nådde
Mogulriket sin största utsträckning, men
under hans efterträdare upplöstes det
hastigt.
Aurelia’nus, L u’c i u s D o m i’t i u s.
Rom. kejsare (270—275). Han besegrade
vandaler och alemanner, återupprättade
den inre ordningen och omgav Rom med en
ny mur (Aurelianska muren).
AureTius, M a r c u s. Rom. kejsare (161
—180), kallad »filosofen på tronen» på
grund av sitt intresse för den stoiska
filosofien. Nästan hela hans regering
upptogs av flera segerrika krig mot rikets
gränsfolk, utan att dock den inre
förvaltningen försummades. Hans styrelse
utmärktes av en utomordentlig plikttrohet
och humanitet, men han var avogt stämd
mot kristendomen, och flera förföljelser
mot de kristna förekommo. Hans
personlighet framträder bäst i hans på grekiska
skrivna vemodsfulla S jälvbetraktelser
(övers, till sv. 1911). Litt.: E. Löfstedt:
Marcus Aurelius och hans tid. Verd.
små-skr. n:r 201.
AureTius, Sven Erik, f. 1874. Teolog,
professor i exegetisk teologi i Lund sedan
1912, biskop i Linköping 1927.
Aurell, Ernst Georg Wilhelm,
f. 1880. Affärsman, efter många års
affärsverksamhet i Argentina och U. S. A. sedan
1926 verkställande direktör för
Elektrolux-koncernen.
Aurén, Tycho Emanuel E:son, f.
1870. Lektor, som i ett större antal
skrifter har lämnat värdefulla bidrag till
strål-ningsfysiken.
Au revoir [å revoaT] (fransk.). Bet. på
återseende! farväl!
A’uri- 1. a’u r o-. Förstavelse i kemiska
namn, som bet. guld, t. ex. auriklorid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
