Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Angoraget ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
A’njala—A’nklam.
282
härpå erbjuda kristallerna, vilkas
egenskaper, t. ex. klyvbarhet, vanligen äro olika
utbildade i olika riktningar.
A’njala. Socken och säteri i s. Finland
(Nylands län). — Anjalaförbundet,
en under 1788 års krig mot Ryssland i A.
bildad sammansvärjning mot Gustav III
av svenska officerare, orsakad av missnöje
med konungens egenmäktiga styrelse och
förbittring över fredsbrottet samt
åsyftande att bakom konungens rygg inleda
fredsunderhandlingar med Ryssland.
Denna sammansvärjning, som blev resultatlös,
uppväckte en stark opinion bland de
ofrälse mot adeln, vilket möjliggjorde Gustav
III:s nya statskupp 1789.
Anjan. Sjö i n. v. Jämtland nära
gränsen mot Norge, 420 m. ö. h., omkr. 30
kvkm.
Anjeskutan. Fjäll i n. v. Jämtland,
1 200 m. ö. h.
Anjou [ansju’]. 1. Gammalt grev- och
landskap samt hertigdöme i v. Frankrike.
2. Furstlig fransk ätt. — A n j o u-v i n e r,
oftast vita, mycket välsmakande viner med
jämn bouquet, som i Frankrike äro
omtyckta som bordsviner och ofta användas
till förskärning av starkare viner. Den
bästa sorten, Saumur, användes i stigande
utsträckning till champagneberedning.
Anjou [a’nsjo]. Vallonsläkt som med
Louis de Geer inflyttade till Sverige 1633.
Lars Anton A., f. 1803, d. 1884.
Kyr-kohistoriker, professor i Uppsala,
ecklesiastikminister och biskop i Visby, led. av
Vet. ak.
Anka. En tamfågel, som härstammar
från gräsanden. Flera olika raser finnas.
Högt skattad i Sverige är P ek i n g a
n-k a n, vit till färgen. Ankorna behöva
riklig tillgång till vatten. De föda sig då till
stor del själva och trivas bättre.
Ankaratra. Det högsta berget på
Madagaskar, 2 607 m ö. h.
Ankarcrona. Sv. adlig ätt fr. 1751
(ur-spr. Christophers). 1. Sten Johan T.
C. A., f. 1861. Konteramiral och industri-
idkare. 2. Sten Gustav H. A., f. 1869.
Den förres kusin, konstnär och ivrare för
hembygdsvård och folkbildning.
Ankare. 1. En tyngd nedsänkt på
sjöbottnen för att fasthålla ett fartyg. —
Anka r b o j, ett flöte utmärkande ett
ankares läge. — Ankardävert, lyftkran
för större ankare. — Ankargrund,
botten lämplig för ankring. —
Ankar-pejling, ortsbestämning vid ett fartygs
ankring. — Ankarspel, hissanordning
för större ankare. 2. Ett stycke mjukt
järn mellan en hästskomagnets poler. 3. En
av huvuddelarna i en dynamomaskin. 4.
Ett äldre rymdmått motsv. omkr. 40 lit.
5. Sista man i ett dragkampslag.
Ankarsrum. Järnbruk i Kalmar län
(Hallingebergs socken), grundat i mitten
av 1600-talet.
Ankel (sanskr. a’nga = led, lem). Bet.
fotknöl.
Anker. Ansedd norsk släkt, invandrad
fr. Lübeck på 1600-talet. 1. Bernt A., f.
1746, d. 1805. En av Norges främsta
affärsmän, mecenat. 2. Peder A., f. 1749,
d. 1824. Den förres broder, den förste
norske statsministern i Stockholm, en av
skaparna av de moderna norska
landsvägs-anläggningarna. 3. Carsten Tank A.,
f. 1747, d. 1824. Den förres kusin,
statsman, som spelade en betydande roll i
händelserna 1814. 4. Nicoline (Nini) A.,
f. Roll, f. 1873. Norsk förf.,
företrädesvis av noveller och romaner.
Anker Larsen, Johannes, f. 1874.
Dansk förf., skådespelare och
sceninstruktör. I Sverige är han mest känd genom
den prisbelönta romanen De vises sten
(1923), som behandlar modern spiritism.
An-king. Huvudstad i prov. An-hui i ö.
Kina vid Jang-tse-kiang. Omkr. 40 000
inv.
AnkPses. Se Æneas!
A’nklam. Stad i Tyskland i n. Preussen
(prov. Pommern). A. var svensk
besittning 1648—1720. Omkr. 15 000 inv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
