Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Ölänningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag svarade med att skria och slicka honom på
handen.
»Vet du», sade Camilla, »att Cadichon verkligen
är en utomordentlig åsna? Jag är säker på att hon
lyssnar på hvad vi säga och att hon förstår oss, och
jag är öfvertygad, att åsnor endast äro åsnor, därför
att man behandlar dem som åsnor; det vill säga med
hårdhet och grymhet, så att de hvarken älska eller
väl betjäna sina herrar.»
»Du tror då», sade Henrik, »att det är genom
verklig eftertanke, som Cadichon kunnat upptäcka
tjufvar och göra så mycket annat förunderligt.»
»Det tror jag visst», sade Camilla, »det är genom
sin slughet och emedan hon själf ville det, som
Cadichon hjälpte till att taga fast tjufvarna. Hvarför
tror du, att hon gjorde det?»
»Emedan», sade Henrik, »hon på morgonen hade
sett sina kamrater gå in uti källaren och hon helt
enkelt ville uppsöka dem.»
»Än konsterna såsom lärd åsna då?» frågade
Camilla.
»Det var bara afundsjuka och elakhet», sade
Henrik.
»Än kapplöpningen då?»
»Åsnehögfärd!»
»Än eldsvådan och Paulines räddning?»
»Blott instinkt.»
»Tyst, Henrik!» sade Camilla, »du är då alldeles
odräglig.»
»Men jag försäkrar dig», sade Henrik, »att jag
tycker mycket om Cadichon, fast jag tager henne för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
