Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Den lärda åsnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag hade, som man vet min stolthet, och detta
tal retade mig, hvarför jag föresatte mig att hämnas
innan slutet af föreställningen.
Mirliflore gick fram tre steg och hälsade med
hufvudet med en högst bedröflig uppsyn.
»Gå nu, Mirliflore, och bär dessa blommor till det
vackraste fruntimret i sällskapet.»
Jag skrattade, då jag såg alla fruntimmer till
hälften sträcka fram händerna och laga sig i ordning
till att emottaga buketten. Mirliflore gick rundt
omkring hela kretsen och stannade slutligen hos en tjock
och ganska ful kvinna, som jag sedan fick veta var
herrns fru och som i hemlighet hade en sockerbit i
sin hand. Till henne lämnade hon buketten.
Denna brist på smak förargade mig, så att jag,
till de församlades stora förvåning, hoppade öfver
repet in uti kretsen. Jag hälsade med värdighet åt
alla sidor, gick till den tjocka frun och fråntog henne
buketten samt lade den framför Camilla, hvarefter
jag återvände till min plats under hela församlingens
bifallsyttringar. Alla undrade, hvad som menades
med att jag på detta sätt uppträdde. Somliga trodde,
att det var uppgjordt på förhand och att där voro
två lärda åsnor i stället för en, somliga, som sågo
mig i sällskap med mina små vänner och som kände
mig, voro förtjusta öfver mitt förstånd.
Mirliflores husbonde såg förargad ut, men
Mirliflore själf tog saken med sådan liknöjdhet, att jag
började tro, att hon verkligen var enfaldig, hvilket
dock är ganska sällsynt bland oss åsnor. Då det
åter blef tyst, ropade Mirliflores herre på henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
