Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Tjufvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem med verklig oro försvinna uti ruinerna. Jag
skilde mig därför från mina kamrater och ställde
mig i skuggan af en till hälften förfallen hvalfbåge
på en liten höjd i närheten af skogen. Jag hade icke
stått där länge, då jag hörde ett buller i närheten.
Jag gömde mig uti en öppning i muren, där jag kunde
se väl utan att blifva sedd. Bullret, ehuru helt doft,
ökades småningom och tycktes komma från
underjorden. Det dröjde icke heller länge, innan jag fick
se ett karlhufvud komma fram mellan buskarna.
»Det är ingenting», sade han sakta, sedan han
noga sett sig omkring. »Här finnes ingen människa.
Ni kan komma fram, kamrater. Ni skola taga hvar
sin af dessa åsnor och skyndsamt föra bort dem.»
Han gick åt sidan för att lämna plats åt omkring
ett dussin karlar, till hvilka han ytterligare med
dämpad stämma sade:
»Om åsnorna springa sin väg, så gör er icke
besvär med att springa efter dem. Skynda er, och gör
intet buller.»
Karlarna smögo sig fram i kanten af skogen, som
här var ganska tät; de gingo fort men försiktigt.
Åsnorna, som sökte skugga, betade i skogsbrynet. På
ett gifvet tecken fattade karlarna hvar sin åsna vid
tygeln och drog henne in i småskogen. I stället för
att göra motstånd, sparka och skria, läto de enfaldiga
kräken fånga och bortföra sig som riktiga fånar; en
skock får kunde icke varit medgörligare. Inom några
minuter voro åsnorna vid skogsdungen i närheten af
hvalfbågen, där jag gömt mig. Man lät åsnorna den
ena efter den andra gå in bland buskarna, där de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
