Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hälst. — Men vänta bara du — mer säger jag
inte — vänta en liten tid — Seså Mattis. ..
Hon satt där så stilla och stum.
Han började känna värklig ångest och gick
intill och strök öfver hennes hår.
Fortfarande denna bleka, underliga tystnad.
Det hela blef till den grad förläget, han tvingades
att morska sig en smula.
— Nej hör du — nu far du vara en smula
glad, annars blir jag ond på allvar.
Hon såg på honom och log.
Då nappade han skämtsamt, litet tafatt efter
hennes fingerspetsar.
— Akta dig du, kanske jag går och förälskar
mig i Ada.
Hon brast värkligen i skratt. Det fans
ingenting, ingenting annat i världen att göra. Men hon
blef häpen, — var rädd att det i grunden ljudit
som en snyftning.
Möjligheten af en fars hade ju aldrig
genomfarit henne.
Men på aftonen, när Ada sagt godnatt och
de två ett ögonblick befunno sig ensamma, sade
Erik hastigt:
— Jag tror, jag slår upp mina bopålar härnere
en tid, det är svalare, vill du säga till Ellida.
Matilda rusade ut. Detta hade hon icke
tilltrott honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
