Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haf tröst o moder, ditt barn lefver, du skal!
ock lefva. I detta skumma rum ser jag redan ett
ljus stråla, och äfven du skall se det. Ditt rena,
ljufva barns minne är detta ljus, det har ingen
skugga som du icke själf sätter dit, och vet du
hemligheten med detta ljus, som blir klarare med
tiden? Ditt barn lefver, det är hemligheten, det
lefver i en ljusuppfyld värld, och på de strängar
i din själ, hvarmed du tangerar denna värld, spela
och leker ditt barn, det skall aldrig upphöra att
spela på dessa strängar, och du skall ofta höra
det. Det är din tröst och din glädje, tills din själ
helt når denna ljusa värld, där äfven du skall lefva
och se ditt barn lefva. —
Matilda blickade långsamt upp från sitt barns
likhvita ansikte, lättande tårar strömmade utför
hennes kinder, det låg något betagande i detta.
Också snyftade man öfverallt i begrafningsrummet.
Talaren stod framme vid fönstret. Solen föll
öfver hans kortklippta hufvud, hans långa välväxta
figur i vanlig bonjour, strålarna dansade öfver de
bruna mustacherna, den hvita pannan . . .
Efteråt kom pastor Linde ett ögonblick med
sin hustru fram till kistan. Han vände sig icke
till Matilda, men hon räckte ut sin hand och såg
upp med matt, tårdränkt blick.
— Tack —
Pastorn tog litet förvånad hennes hand.
Då kistlocket skulle påläggas, kastade hon sig
handlöst öfver den döde och ropade i bitter ångest:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
