Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gräset nedanför. Matilda erfor ett vildt begär att
tala, att säga något högt och stort. Men hon
hade glömt att tala, hon ägde inga befriande
uttryck. Erik skulle också ha funnit det absolut
ointressant.
Hastigt knastrade tunga men snabba steg mot
sanden. Matilda satte sig genast upprätt i
hängmattan, och hennes ansikte strålade till.
— Ah Pryhl, ropade hon.
Den ankommande svängde hatten och torkade
sig i pannan. Han såg så glad ut.
— Nå det må jag säga, pratade Erik och låg
kvar helt lugnt — det var att göra ferm
expedition, hvar i all världen kommer du ifrån?
Viktor Pryhl skakade energiskt allas händer,
icke minst Hjelm juniors och satte sig på
trappsteget tätt vid hängmattan. I aftonens fallande
skuggor ljödo hans ord med den plötsliga
upp-rifvande klangen från en malmklocka.
— Herre Gud så skönt att sitta här igen . . .
det gör en vek och god om hjärtat lilla frun . . .
ett hem är ändå ett hem ... jo, jo, du lata krabat
där, du skulle vara en sådan här vandrande gesäll.
— Gift dig — tillstyrkte Erik. Men du
ämnar väl inte slå i mig, att du värkligen »crossat»
. . . på 6 veckor!! När kom du?
— Jag var inte människa att stanna där
längre. . . Likt sig? Sverige är alltid likt sig,
fru Hjelm . . . Det där lilleputtlandet inbillar sig
fortfarande, att det är så jäkligt stort så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
