Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var som en enda suck af lättnad dragit
igenom skaran vid väggen, medan herr Hjelm
gjorde sina korta bockningar och upprepade:
— Tackar så mycket, tackar — det var
mycket vänligt.
— Ja, sade åter professor Gustafsson litet kort,
med ett våldsamt bemödande att icke falla i
tankspriddhet — nu — nu tänker jag att våra vänner
— skulle gå till den väntande vagnen . . .
Man rörde sig allmänt framåt, och studenterna
gjorde tafatta försök att tillbjuda sin hjälp vid
sakernas bärande. Fru Hjelm smålog så naturligt
mot dem, att de blefvo en god del djärfvare, och
därpå slogs vagnsdörren igen, och den vingliga
färden begynte.
Under det herrarne bytte ord om resan, som
endast räckt ett par timmars tid från Chicago, satt
Matilda Hjelm och såg ut med blandade känslor
af intresse för det nya och förskräckelse för allt
oberäkneligt, som kunde möta i en sådan här
vildmark. Genom skogen bar det ut på byvägen, där
små tvåvåningshus lågo på långa afstånd från
hvarandra med äppelhagar och tomma lotter emellan.
Alla voro de byggda i samma fantasilösa stil —
aflånga hus med en veranda, stödd af fyra pelare
och fönster åt alla sidor på öfre botten samt ett
bislag på baksidan till skydd för hetta om
sommaren och för köld om vintern. Späda, nyvuxna
träd kantade vägarna — eller avenyerna —
nedanför de smala brädtrottoarerna, och en träkyrka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
