Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och boiulfröknarna volma hö i
handskar — rädda om händerna — borde ha ett
kok stryk.
Men ute på farstubrons trappsteg står han,
sjuttioåringen, f. d. värkmästar Per Eriksson med
blottadt hufvud. Det är första gången han gästar
sin sons, ingeniörens nya egendom. Han står
där rak, och hans genomträngande ögon blicka
iakttagande ned genom lindallén — öfver
fältet — uppåt skogsbackeu.
Han hör dein glamma och pladdra, dessa
fria, glada, unga människor i purpur, azur
och lila.
Fönster och dörrar stå öppna. Det är hans
sonson, skalden, som talar.
— Ja, då förstod man att lefva. Nu för
tiden ha vi allt -— utom det enda som ger
lif-vet värde.
Per Eriksson vänder sig stilla om.
Den unge mannen, som i detsamma slår
sig ned på en ålderdomlig stol med knapt
tilltagen sits, reser sig genast åter och söker, med
ryggen stödd mot rummets vägg, sträcka ut
fotterna så godt sig göra låter.
Bredvid står hans fästmö och ser på
honom spefullt.
— Du är trött, skall jag cykla upp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
