Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bordet vågade man knapt andas. Hvpnotiskt
drogos Rutgers blickar till det uppfostrande
lockbetet. Hau stirrade på det som förhäxad
— och nu inträffade något oerliördt. Gossen
brast i hejdlös gråt, en gråt af vildt uppror, och
mot bordets underskifva sparkade ursinniga
fötter.
Alla utstötte en suck af häpnad. Röd som
blod ville majorskan resa sig, men hennes liärre
och man gaf ett befallande tecken. Därpå steg
han själf upp, skred långsamt fram och grep
sin vanartige sons arm — släpade honom ut,
bort — långt bort. Men ett ohyggligt skrik,
likt en tjurs bölande, trängde i nästa ögonblick
som hälsosam varnagel till allas öron.
Efter måltiden, som afslutats under
darrande ljudlöshet, slog majoren sig ned på
farstubron och stödde händerna på käppkryckan.
Ingen annan af husets invånare satt gärna här
ute. Fruntimmeruas plats var på gungbrädet
bakom häcken.
Majorens humör hade länge varit ur
jämvikt. Hans egendom sträckte sig vida, men
den vattensjuka maden växte i omfång och
hotade att undergräfva den begagueliga jorden.
Skörden räckte knapt till husets beliof och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
