Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det tunga läderstycket, som vid livarje steg
hiudrar honom, och tofflorna, hvilkas smällande
ljuder i hans öron likt pistolskott. Förbi
tullbommen kommer han, ut på landet, öfver
rof-åkrarna och in i skogen. Han stönar högt, ty
det värker svårt i bröstet. Så faller han ned
och blir liggande med ansiktet mot marken.
Det här har han ju vetat, hå ja, besynnerligt
— något tungt liksom — en fågel som allt
emellanåt skvatt till inne i bröstet...
Han lyfter hufvudet och stirrar.
— Ja men i går? I går var ju allt så
fröjde-fullt ljufligt... Det här reder han aldrig ut,
aldrig.
Han reser sig och vacklar omkring, hvar
vet han icke, och timmarna håller han icke reda
på, till tysta skogen tränga ej tornurets slag.
Han vet öfverhufvud icke, hvad han nu skall
göra eller hvart han skall gå.
Men skuggorna mellan träden tätna allt
mer. Då ljuder plötsligt klart som en klocka
gökens: kuku, kuku.
Gesällen, som sutit med händerna i skötet
och slött stirrat in i skymningens kalla djup,
spritter häftigt till, blodet far upp i ansiktet,
han reser sig halft — hoppas gör han — icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
