Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
utför bergstuporna, så att en och annan fans död
nedanför branten med brutna ben exiler knäckt hals. Kom
så här till, att kon, då hon kom* till stäfvan, ej sällan
hade jufret tomt, emedan rået eller skogsfrun redan
tagit mjölken; en sådan ko vardt sedan tvinsjuk ofta i
veck tal, innan man kunde hafva någon nytta af henne.
Ett vallhjon, som hade ögonen med sig och såg uppy
var derför guld värdt.
Då Ingrid vardt vuxen, fick också hon vakta
kreaturen om sommaren, och det sägs, att ingen förr haft
sådan tur med boskapen som hon. I de fyra år hon
vallade, gick ingen enda klöf förlorad. Sedan hon
sjungit sin morgonpsalm, var hon icke rädd hvarken for
troll eller vilddjur, och otyget i skogen kunde aldrig
få henne att somna, då hon vaktade. Kanske tålde det
inte heller vid hennes hornlåtar, fast dessa voro så
fagra, att ingen hört deras like; men det, som är
vackert för kristet folk, det skola hvarken troll eller
vilddjur tåla vid. Underligt var det också, att Ingrid
aldrig såg varg eller björn i skogen och af skogsfrun
icke ens så mycket som klädningsfliken.
Nå det kan man veta, att trollet skulle vara gramse
på Ingrid och gerna vilja skada henne; men dertill
hade det ingen magt, ty Ingrid var ett söndagsbarn.
Men till det, som ondt är, finnes alltid tillfälle, och då»
skogsfrun ej kunde göra Ingrid sjelf något illa, så
försökte hon det med Tor.
En gång, då han varit bort till vallén till Ingrid
och skulle gå hem om qvällen, såg han en tiggarjänta
stå vid vägen. Hon grät, som öm hon råkat olyckan
sjelf, och så frågade Tor, hvad som ginge åt henne.
Men hon svarade ingenting, utan gick in åt skogen och
bara grät. Som det gjorde Tqt ondt om stackarn, gick
han efter för att få veta, huruledes det var fatt. Men
jäntan var ingen annan än skogsfrun, som så förskapat
sig. Hon visste nog, att detta var enda sättet att få
Tor med; annars hade han icke följt, om hon också
visat sig som den veckraste prinsessa, ty Tor höll
Ingrid kärast af allt på jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
