Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
"Fråga ej! Tack för löftet! Förlåt, men jag
behöfver vara ensam! Förlåt din besynnerlige vän! Bästa
du, förlåt!"
Det sätt, hvarpå jag afvisades, var högst
egendomligt; men hans ord voro dock så hjertliga, att jag
ej kunde känna mig stött eller sårad. Jag tryckte hans
hand till afsked; han log vemodigt, och vi skildes.
Från denna stund vardt förhållandet mellan Axel
och familjen P. ett helt annat. Han kom endast
sällan dit, och då han någon gång infann sig, var han
så främmande, att ett förtroligare umgänge ej kunde
komma i fråga. Från Elina drog han sig alldeles bort.
Ofta såg jag hennes ögon hvila på honom med ett
oroligt, frågande uttryck; men han tycktes ej märka
detta, eller ock så ville han ej gifva akt derpå.
Föräldrarne syntes blifva stötta öfver detta besynnerliga
förhållande, och man kunde verkligen ej förundra sig
deröfver. Då Axel märkte detta, drog hftn sig alldeles
undan och syntes efter en tid ej mera till i huset.
Öfver de förr så glada aftonkretsarne syntes nu
en förstämning hvila. Fröken Elinas glada skratt
hördes ej mera, hennes sång tystnade, och kinderna
bleknade.
Ett par gånger sökte jag tala härom med Axel,
men han afbröt mig genast, så snart han hörde, hvarom
frågan var.
"Jag begär som en väntjenst, att du ej mera talar
derom," sade han sista gången. "Tro mig, det är bäst,
att det går, som det går."
En tid hade det fortgått på detta sätt, då assessor
P. en dag bad mig följa med till ett ställe som låg
utom staden. Yi togo oss en hyrkusk och begåfvo oss
i väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
