Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 10. Sköna Hamnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
ve de för att göra gott. Men en sir inget förrän
det är för sent. Må Gud förlåta me det och mer te.
Jag vet att Hilma bier go ve di, om han lätte na
va at.
— Du får lätta henne ha hand om di, så länge
di gå i skolan, Frånse, vände hon sig mot mannen.
— Vad är det du yrar om, sade han barskt. Stå
nu inte där längre utan kom med in i kammaren.
Jag är trött och vill ha fort slut.
— Ja jag med, sade hon. Han sköt henne före
och stängde dörren om dem.
Under dessa ögonblick gick hon som i en dröm.
Hon var så viss, att hennes sista svåra stund stod
för dörren, så viss som hon varit om vad som då
förestått när hon känt de första barnsängsvärkarna.
Hon tog sig för hjärtat och tyckte sig känna en
svag värme sprida sig i handens innersida som av
Lågan. Skrivelse? Vittnen? Behövdes inte.
Magnus var ju hemma och han ga fan i gården. Sköna
Hamnar, med nöd förbi...
— Sjung nu ut, Hanna, vad är det du har gjort
i din galenskap? Har du varit och angett me hos
länsman ? Jag trodde inte du var så galen etter me,
det har jag allri förstått, förrän du fick nån att va
svartsjuk på. Han skrattade, och hon drog också
på munnen.
— Jag har angett de, men det var inte
fördenskull, sade hon.
— Nä visst, nä. Vad är det du har sagt. Han
kom närmre, han tog henne i båda axlarna, hon
stönade av smärta. Jag behöver inte tala om allt,
380
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
