Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 9. Lukefärdigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUKEFÄRDIGT
stugan och sen släppa ut me på morgon innan
handelsman vakna. Kvinnfolk di tänker se inte för,
när di ställer te spektakel. Men sen så är di så rädda
etterpå, så di kan förgå se.
— Jag har väl inte ställt te at.
— Jo, på sätt och vis, för du skulle allri geftat
de me Frånse. Du skulle inte vatt så het på
rikedomen och di goe darna. Du kunne ha väntat. Efter
en stund tillfogade han: På me.
— På de ? sade hon, på de ? Jag må väl
skratta nu!
— Va jag kanske inte go nog åt Åsahanna?
— Det är inte det jag skrattar åt. Men åt att du
sär at nu. I d a g.
— Ja vad fan, när du löpte i väg och lyste. Jag
liar inte haft nåt tillfälle förr. Du har för resten
kanske inte haft at så roligt du heller, tillade han
vänligare. Du är ju bedragen du me, vet ja. Och
sånt är värst för fruntimmerna. Hade jag bara
visst at, så kunne jag ju ha stannat däröver och
inte kostat på me hemresan.
— Men gården! sade Hanna ivrigt.
— Jag ger fan i hemlandet och gåren, svarade
han sorglöst och anade icke vilken verkan dessa
ord gjorde på Hanna. Han gav fan i gården.
Hon sänkte sitt huvud och gick tigande vägen
framåt, visste knappt varför eller varthän. Han gav
fan i gården.
— Nu är vi snart framme, sade Magnus lågt.
Du har väl inte ljugit, Hanna?
— Nej, sade hon. Vad tänker du göra nu?
365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
