Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 6. Brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
och Laurentius, men bestämt sig för den förre,
såsom den, som gav mest hopp för fröken Lenas
räkning. Och prostinnan, hur pinad hon än var av
detta riv och slit om pastoratet under vilket man
alldeles glömde den bortgångne, började dock att
hoppas på nytt. Laurentius hade inte gift sig, och
ett sådant underverk som en ogift kyrkoherde kunde
bara ha en förklaring.
Men fröken Lena gick i ett enda hj ärtslitande
avskedstagande från födelsehemmet hela
sommaren och lade var dag med tårar i graven.
Vid alla prästval finns det någon formell
oriktighet, som kan överklagas, och vid detta val hade nog
valförrättaren varit något väl överseende med
Appelrydsbornas för nitiska röstning. Han var
studiekamrat med Simelius och ville honom väl.
Efter många strider och skrivelser blev valet
förklarat ogiltigt, och pastoratet ledigförklarades på
nytt. Men medan Ljungheda jublade över utgången,
var där en, som knäcktes av underrättelsen. Det var
Simelius, och hans känslor hade ingen ägnat den
flyktigaste tanke förut. Fick han först nu sitt livs
nederlag bekräftat? Var det försmädelsen eller den
ekonomiska missräkningen, som blev honom för
mycket? Ingen visste, för ingen yppade han sitt
lidande. Men fjorton dagar senare dog han, stum
och ensam som en hund i en vrå av sitt öde hus.
Genast kommo hustrun och de två sönerna resande,
skygghet och triumf stredo i deras hjärtan, då de
togo i besittning vad den döde av hela sin själ hade
missunnat dem.
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
